Linda Skugge är alltid rolig att läsa. Man måste ju inte hålla med, men sedan när är poängen med att läsa en text att man ska hålla med?

I den här krönikan lanserar hon tanken att svenska föräldrar är bortskämda med en lång föräldraförsäkring, och att hon inte har lust att vara med och betala för den.

Pja. Vad säger man om det. Jag tycker nog att rätten att vara hemma i ett och ett halvt år ska finnas, utan att man förlorar jobbet på kuppen. Men ersättningsnivåerna behöver kanske inte vara så höga som de blir: 80 procent av som mest 33 000 kronor i månaden, brutto. Det är rätt mycket.

Samtidigt vägrar jag att visa någon större tacksamhet, som om jag hade fått en present att öppna nästa år när jag ska vara hemma med Karin.

Det är nämligen så att jag har varit med och röstat fram de politiker som har bestämt att det ska vara så här. Sedan har jag dessutom varit med och jobbat ihop finansieringen. Så om jag har några problem med hur slantarna används – då får jag väl rösta annorlunda nästa gång.

Av en slump ville det sig så att vi skulle till mina föräldrar bara två dagar senare. Pappa var inte hemma när vi kom, så vi fick vänta till sena kvällen. Så fick jag säga det: ”å, vad bra, då är både farmor och farfar hemma”.

Gruppkram.