Hemliga pappan är inte en politisk blogg, det har jag sagt ibland. Sedan märker jag att jag skriver om politiska saker i alla fall då och då. Och nu måste jag säga: Hemliga pappan är inte en religiös eller ens antireligiös blogg. Trots det ska jag skriva om teologi.

Karin kommer inte att döpas nu när hon är liten. Anledningen är att både jag och Hemliga mamman känner starkt att det är fel att ansluta en människa till en religiös uppfattning när hon inte själv har möjlighet att välja.

Barndop är ett teologiskt övergrepp – om än med väldigt liten skaderisk för den drabbade. Varje gång jag är på ett dop och hör skitprat om ett nyfött barns synd, varje gång jag ser mina vagt agnostiska eller till och med ateistiska vänner spela med i ritualen, då tappar jag respekt för dem.

Länge har jag köpt traditionsargumentet. Alla i vår släkt är döpta, det är ett fint tillfälle att samla familjen, min morbror är präst etcetera i evighet amen.

Nu gör jag inte det längre.

Hela mänsklighetens utveckling har baserats på nya upptäckter och brott med det gamla. Hela vårt lärande bygger på att vi utmanar och prövar och prövar om och gör ansträngningen att bygga nytt.

Självklart ska vi samla släkt och vänner och fira att Karin är här. Vi kommer att ha någon som spelar och sjunger, och vi kommer att äta och dricka och ha tårta till alla barn. Och ballonger, tror jag bestämt.

Men mytiska ritualer – det är inte den tid Karin lever i. Hennes första fest kräver inget namn.