Sex döda
Man kan tala om tusentals döda, man kan tala om hundratusentals döda och höra berättelser om systematiserat vansinnigt dödande och illdåd mot barn. Men ibland räcker en liten berättelse mitt i den stora.
Såg en dödsannons i DN där en kvinna i min ålder fick rada upp sina döda efter tsunamin: mamma, pappa, två bröder, sambo och ny liten dotter.
Hon och en bror kvar.
Säg mig att det finns en gud och jag ska skratta dig i ansiktet.
Fy fan.
Och så ska hon gå vidare ilivet.
Och se det positiva.
HUR??
Comment by SANDRA — October 15, 2005 @ 5:27 am
Känns det bättre när du skrattat mig i ansiktet?
Comment by KerstinS — October 15, 2005 @ 3:18 pm
Ja, det är så jävla hemskt att det knappt går att förstå. Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag att inte jag är en av de drabbade.
Comment by Ina — October 15, 2005 @ 4:48 pm
jaa, när man ser sånt där vet man inte riktigt vad man ska tro.. samtidigt måste man ju tro på någonting för att kunna kunna leva vidare. Men livet är verkligen inte rättvist.
Comment by Louise — October 21, 2005 @ 10:06 pm
Kerstin! Det är så typiskt en from kristen att svara så sårat och martyriskt. I stället för att bemöta vreden och sorgen så kontrar du med en motfråga. Vems fel var tsunamin? Var det de nyfödda odöpta barnen, de muslimska thailändarna? Vem? Varför varnade inte gud dem? Varför förhindrade han inte jordbävningen under vattnet? Svar: Därför att han inte finns såklart!
Comment by Jonas — August 24, 2006 @ 6:47 pm