Pappaprinciplöshet
Jag har ett antal klara idéer om hur jag vill att Karin ska bli, och vad jag vill göra för att lära henne att bli sådan. Hemliga mamman och jag har lätt för att vara överens om sådana saker.
Men då och då får jag, och det är nog väldigt bra, milt vänligt överseende kommentarer från er som läser. Vänta du, tills barnen är ett, eller två, eller tre. (I år eller antal räknat.) Då blir det inte så jäkla lätt.
Visst. Jag inser det. Nu kan jag ibland låta henne somna i sängen med napp – även om det innebär sex promenader in till henne för att peta tillbaka nappen. Nu tar jag ibland och lyfter över henne till oss i sängen på morgonen, fastän hon sover och behöver sova – för att mitt gosbehov av mitt barn är så stort att det får gå före.
All tänkbar styrka och fasthet kommer att behövas för att hålla någon sorts linje. Ändå är jag en övertygad anhängare av konsekvens.
Exakt! Det har förvånat mig hur många som känner ett behov av att klanka ner på dina föresatser. Man har mer än väl förstått att du är en tänkande person som förstår att inte bara gå på principer i alla väder. Men utan genomtänkta principer tror jag det kan bli svårt att stå emot barns vilja överhuvudtaget.
Comment by Josefine — October 18, 2005 @ 4:57 pm
Äsch, det finns så många som vill skrämma upp nyblivna föräldrar. Visst är det tufft ibland men oftast är det spännande och utvecklande för alla inblandade.
Vill ge lite boktips eftersom ni verkar vara två diskuterande människor.
Lars H Gustavsson : 1.Barnapappa 2.Att lotsa barn
Jesper Juul: 1.Ditt kompetenta barn 2.Här är jag, se mig!
Comment by Mifflan — October 18, 2005 @ 5:57 pm
Det blir ju successivt jobbigare men man har tid att justera sig. Jag tror också på konsekvenser, hur ska barnen annars lära sig? Men man måste vara beredd på att välja sina strider
Comment by mammaX — October 18, 2005 @ 7:32 pm
Det där ändras, dels med Karins ålder.
Och din egen.
Comment by SANDRA — October 19, 2005 @ 7:53 am
Lycka till. Och gå på din känsla, dom brukar vara äkta och det blir ofta bäst.
Sen kommer det en låååååång period när ditt barn vet bäst - men sen! När de är i mina barns ålder 26-29, då märks det vad som satt spår! Och dottern fostrar sin dotter ungefär som hon själv blev fostrad… och jag ler i mjugg och minns dörrslamrandet när jag var världens jobbigaste morsa…
Comment by Bloggblad — October 19, 2005 @ 11:55 am
många föräldrar har tänkt likadant som du - man är så säker på hur man skall vara - hur man skall uppfostra osv — men ..men .. en vacker dag finns det en egen liten person där .. som säger och tycker helt annorlunda
…
Comment by Risifrutti — October 19, 2005 @ 5:31 pm
…och på gamla dar (ja, du blir gammal) kommer du och hemliga mamman att se tillbaka och undra hur ne egentligen tänkte om vissa saker som gällde Karin.
Och med gammal menar jag allt ifrån nästa år…
Comment by SANDRA — October 19, 2005 @ 5:40 pm