Frågan om vad vi kallar våra små tycks vara en av de frågor som har lett till mest diskussion här på bloggen. Och det klart – det blir ju väldigt personligt. Jag menar inte att vara elak mot dem som har valt namn som Tindra och Engla åt sina små. Jag kunde bara inte låta bli att säga mitt hjärtas starka mening…

När jag skrev det här för en tid sedan öste kommentarerna in – och det har fortsatt. Det är bra. Kanske kan diskussionen avhålla någon mamma att göra som två svenska mammor (för jag tror inte att det var pappainitiativ) som förra året valde att kalla sina barn för Mary-Kate.

Ett tjugotal svenska barn heter Ashley.

Ashley blir ett fult ord för rumpa på ett tjugotal svenska dialekter, föräldrar. Hur kan ni inte tänka på sådant?