Hemliga farmorn, min mamma, är lärare. Hon har spanat in hur barns språkutveckling börjar, och böjer sig nu därför över Karin med något som liknar ett småländskt skorrande r. Följer upp med några ”blubb-blubb”. Och Karin ler och skrattar och vevar som besatt med armar och ben. Hon försöker svara! Rösten styrs mer medvetet, hon söker efter ett ljud och en melodi. Snart kan vi prata med varann, min dotter och jag.

På babysimmet finns det lika bra möjligheter till blöjbyte och allt man behöver i männens omklädningsrum. Vi har kommit en bit på väg, trots allt!