Barnen med på begravning?
Ska barnen alltid vara med? Nej, absolut inte alltid. Men med rätt föräldrar tror jag att de kan vara med ofta. Jag frågade en begravningsentreprenör en gång, sent på eftermiddagen då min mormor hade begravts, vad han tyckte. Hur små barn kan man ha med på en begravning? Hans svar gjorde djupt intryck på mig:
”Det beror på hur vuxna föräldrarna är.”
Jag har fortfarande dåligt samvete för att min äldsta son inte fick vara med på sin mormors begravning. Han var åtta år och hade behövt ta farväl. Det var jag som inte trodde att han skulle klara det.
Comment by Carin — October 25, 2005 @ 7:47 am
Vilken klok begravningsentreprenör.
jag tror att ju mer vi pratar även om döden, desto bättre förberedda är vi på att hantera dödsfall i vår omgivning. Att vara med på begravningen (efter att föräldrarna pratat med sina barn om vad en begravning innebär) tror jag är bättre än att inte vara med och bara uppleva att familjemedlemmar är ledsna.
Att få ta farväl är viktigt, döden blir mindre abstrakt då.
Comment by Pnilla — October 25, 2005 @ 8:14 am
Jag fick aldrig följa med på min fasters begravning för att min mamma tyckte att jag var för liten. Kanske rätt tänkt från hennes sida sett men jag kan fortfarande idag, 24 år senare, känna sorg för att jag inte fick vara med. Barn som är tillräckligt stora att föra ett samtal med kan man faktiskt fråga om de vill följa med eller inte och i förväg disskutera vad som förväntas av en vad gäller uppträdande.
Comment by Anna — October 25, 2005 @ 9:10 am
Det är sant att det beror på hur vuxna föräldrarna är. Hur de förhåller sig till döden “för de över” på sina barn.
Comment by Prinsessa — October 25, 2005 @ 2:50 pm
Min far gick bort för några månader sen och då funderade jag på om jag skulle ta med min son på 2år till begravningen. Jag kom fram till att en två åring kan inte sitta stilla så länge plus att han skulle bli så upprörd över att mamma är så pass lessen. Så han fick stanna hemma men fick vara med på minnesstunden/fikat efteråt. Om han hade varit äldre så skulle det helt bero på tror jag. Men jag tror på att det är viktigt för att få avslut och få ta avsked. Min yngsta lillebror som är 5år var med på begravningen och för honom var det verkligen bra att vara med. Vi hade avdramatiserat det hela genom att vara med kistan innan själv ceremonin började så det inte skulle vara så överväldigande. Men det är en svår sits och är helt upp till var och en. Även om döden är jobbigt så kan det faktiskt vara fint också, det behöver inte bli en fruktansvärd upplevelse.
Jag tog farväl av min far efter att han hade dött genom att vara i samma rum som honom och hans fru, vi pratade med honom och med varandra i över en timme. Det var lite läskigt i början men så otroligt vackert på samma gång. Jag är glad över att jag gjorde det, det var lättare att förstå att kroppen verkligen bara är ett hölje.
Comment by mammaX — October 25, 2005 @ 7:59 pm
”Det beror på hur vuxna föräldrarna är.”
SKitbra sagt!
Comment by SANDRA — October 25, 2005 @ 8:57 pm
SKitbra sagt!
Comment by SANDRA — October 25, 2005 @ 8:58 pm
Jag tycker inte att barnen alltid ska vara med, det beror helt på hur nära anhörig som går bort, hur moget barnet är och om det har varit på en mängd begravningar under senaste tiden. Alla måste få ta farväl på sitt sätt utan att några släktingar ska tycka och tänka vad som är rätt och fel. Vid sådana tillfällen finns bara rätt. Superbra sida du har..
Comment by Åsa — October 25, 2005 @ 11:03 pm
Bra sagt av herr begravningsman!
;-)
Tycker att om barnen är stora nog att ha en egen mogen vilja, så skall den utnyttjas i detta sammanhang.
Comment by Jenny — October 27, 2005 @ 5:56 pm
Jag har visserligen bara varit på en begravning med närvarande barn, min egen och kusinens döttrar som båda var ca 10 månader vid tillfället. Det var otroligt avslappnande för alla att i samband med den gamla härliga damens begravning ha med dessa två livfulla jollrande krabater. Men generellt får man väl se till hur nära man står den döda, samrtbarnens ålder, mognad och vad de kan få ut resp inte få ut av det hela. Individuelllt, med andra ord.
Comment by Singelmamman — October 28, 2005 @ 7:47 am
Som många andra sagt: Det var en klok man som sa det! Själv var det diskussion om jag skulle få närvara vid min farmorsmors begravning (jag var 11 och stod henne väldigt nära) och jag tog väldigt illa vid mig att de vuxna ens ifrågasatte det. Jag fick till slut närvara och det är jag tacksam för! Sen beror det förstås på ålder och mognad.
Comment by Tonårsmorsa — October 28, 2005 @ 4:40 pm