Barnen med på bröllop?
Ska barnen alltid vara med? Nej, men gärna under vigseln, för att de ska få lära sig något om livets ritualer och att det finns sammanhang då alla gör något tystlåtet och högtidligt.
Vi är bjudna på ett bröllop inom kort som är barnfritt. Och det är två timmars bilkörning hemifrån. Med andra ord är det inte aktuellt att lämna bort Karin, som kan klara sig med flaskmat utan att det blir kaos i kanske tre-fyra timmar. Eller förstås tio timmar, om man har dundertur och hon gör en rekordsovning. Men det kan man inte räkna med – det blir ingen bra kväll varken för barnvakt eller föräldrar.
Hemliga mormorn har generöst erbjudit sig att tillbringa eftermiddagen och kvällen med Karin på hotellet alldeles invid festlokalen där vi alla sedan ska övernatta. Supergulligt av henne. (Samtidigt har ju inte alla möjlighet att göra så. Och då får man som brudpar heller verkligen inte sura om man får ett osa-nej.)
Shit! Jag har blivit Magdalena Ribbing! Gaaah!
Jag har bara varit på ett bröllop och det var när min mamma och hennes man gifte sig. Det blev efter själva vigseln en kryssning med alla bröllopsgästerna. Sonen som bara var 6 månader ville jag inte lämna från mig en hel helg plus att den nyblivna mormorn krävde att han skulle följa med så hon kunde stoltsera med honom bland sina släktingar
Va snäll Karins mormor är som kan följa med och vara Karin vakt!
Comment by mammaX — October 28, 2005 @ 5:22 am
När jag och min man gifte oss för två år sedan så hade vi ett “barnfritt” bröllop. 1. De barn som finns i släkten tillhör inte de “närmsta”. 2. Vi vill ha en bröllopsvideo fri från barnskrik, man har varit på alltför många vigslar då man inte kan höra vad präst + brudpar säger för att det är barn som gallskriker. 3. NU pratar jag om SMÅ barn, när barnen blir lite äldre och kan uppföra sig så kan de få följa med och lära sig om hur “livets ritualer” går till. 4. Det är brudparets dag. Om någon barnfamilj blir sur för att deras små älsklingar inr får följa med. Tough luck! Men så är det, och så ska det få vara tycker jag.
Comment by Maria — October 28, 2005 @ 6:29 am
I somras var vi på ett bröllop där även barnen var inbjudna, de hade ordnat bröllopsdagis med några som tog hand om barnen. Jag gillade det inte alls, ville inte lämna min unge till ett par ungmöer som antagligen aldrig tagit hand om barn. De lät en treåring springa ut, för han hade sagt att han ville till mamma, vilket han inte gjorde utan han sprang ut och kollade på bilarna. Snacka om dåligt arrangemang. Nej barn, som är försmå för att uppskatta det hela, ja de får stanna hemma!
Comment by Alexandra — October 28, 2005 @ 6:37 am
Det här är inte en kommentar till nåt särskilt inlägg, intressant och välformulerad blogg! Men ni kanske förstår att jag som lärarstuderande blir lite skräckslagen inför alla föräldrar här som “vet” vad som är rätt för sina barn… Nu kan jag bara le i mjugg åt allas olika åsikter om ditt och datt, det kan jag inte då jag jobbar som lärare och har ca. 50 olika föräldraåsikter i en klass…
Comment by Imse — October 28, 2005 @ 4:55 pm
När vi gifte oss valde vi att låta barn under 1 år och över 7 år vara med på festen vilket ingen hade problem med. De som hade barn i åldrarna där emellan tyckte till och med att det var skönt med en barnfri kväll.
Comment by Filurkens mamma — October 28, 2005 @ 6:22 pm
Jag har varit på vigslar som har varit helt outhärdliga och förstörda av att nån unge har gallskrikit hela tiden.
Nej, jag har inte barn själv och kan kanske inte sätta mig in i föräldrasituationen helt, men jag tycker det är väldigt jobbigt med barn som hela tiden ska vara med för att det är så “naturligt och fint”. Jag tycker de kan vänta med att vara med vid finstämda tillällen tills de blivit så stora att de kan uppföra sig och få ut något själva av att vara med.
Comment by Spirre — November 2, 2005 @ 9:46 pm
Annars brukar ju ammande barn borträknas, om man verkligen vill att föräldrarna skall komma!
Comment by Jenny — November 8, 2005 @ 11:23 pm