Förr hade man obligatorisk sovstund på dagis på rullande schema. ”I dag är det tisdag, då är det Karins tur att sova”.
Tjena.
Det fanns inget jag var så rädd för på dagis som att någon skulle påstå att det var min tur att sova. Att jag nog faktiskt behövde det, trött eller inte.
The URI to TrackBack this entry is: http://hemligapappan.blogsome.com/2005/10/31/det-var-inte-battre-forr-1/trackback/
RSS feed for comments on this post.
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
Av nån konstig anledning så minns jag inte att jag sov på dagis. Antagligen bra på att förtränga vissa saker. Dotter nr.1 är befriad från sovstunden på dagis *tack och lov*! Fast jag VET att hon borde sova, men är man rädd så är man.
Comment by Kattiz — October 31, 2005 @ 2:27 pm
När jag gick på dagis älskade jag sovstunderna! Det var ju så mysigt att få krypa ihop på madrasserna med sina kompisar och sova en liten stund… Det var det bästa på hela dagen, tätt följt av frukstunden med “bananpengarna”
Comment by Jonna — October 31, 2005 @ 5:20 pm
Bananpeng! Jag trodde att min son var den enda fantasifulla varelsen som kunde komma på det uttrycket! Där sprack den illusionen! :O))
Comment by Isabella — October 31, 2005 @ 7:27 pm
Vi brukade få somna in till Vivaldi. Jag var _överlycklig_ den dagen då jag som 10-åring genom en TV-reklam upptäckte vem skaparen av denna underbara musik var. Det var nog det enda riktigt goda minnet jag hade från dagis.
I övrigt var det sådant som att bli utestängd i vinterkylan och att dagisfröken satt på mig och diverse olika bestraffningar.
Comment by Helt anonym — November 1, 2005 @ 9:32 pm