Det var inte bättre förr 4
Förr hade man inte pappaledigt. Men å andra sidan är det inte mer än 18 procent av föräldraförsäkringen som tas ut av pappor i dag. Det är för dåligt. Det finns inga ursäkter för en sådan statistik. Eftersom jag tror att det finns en viss biologisk skillnad mellan oss – jag kan inte amma – så tycker jag att det är okej om vi på sikt når så högt som att papporna tar 40 procent. Då är vi så jämställda som man kan begära med tanke på vem det är som föder och ammar.
Eller tänker jag fel där? Borde typ 50 procent vara målet?
Tycker att du har fullkomligt rätt.. I mina ögon är det i slutändan famljen som ska bestämma. Å jag vill tro att man verkligen bestämmer som man vill, inte att kvinnan känner sig tvingad. Denna gången ville jag vara hemma nästan hela tiden för att jag under f-ledigheten blev av med mitt jobb och placerad på ett annat mindre roligt jobb (dock bättre betalt än mannen, ändå valde vi så)
Comment by Helena — November 3, 2005 @ 11:22 am
Ett visst mått av tvång tycker jag är okej. Två månader är lagom, det kan man stå ut med att missa om det absout inte passar familjen att man delar på ledigheten. Min sambo hade förmodligen varit hemma med barn betydligt mindre om pappamånad inte hade funnits alls. För honom var det ett stort motstånd att hålla koll på vad den lille skulle äta, bära honom till dagis under inskolningen (det kändes tryggare än vagnen tyckte han), passa honom från diverse farligheter och annat. Själv bävade jag inför denna uppgift som han ville försöka sig på. Efteråt tackar jag högre makter. Det har definitivt gjort honom till en bättre pappa och mig till en lyckligare partner och mamma. Okej, vår situation är annorlunda. Men vilken familj är inte annorlunda med handikapp, sjukdom, skilsmässa, depressioner, kulturkrockar mm.
Comment by blindnu — November 3, 2005 @ 11:46 am
Bara ett inpass om det där med att män inte kan amma:
http://www.etc.se/radikala/templates/ct_117.aspx?number=51913
Comment by Trebarnsmamman — November 3, 2005 @ 12:31 pm
Jag tror inte på tvång alls. Naivt kanske, men jag hoppas och tror att alla familjer vet vad som funkar bäst för dem. Däremot tror jag på att förbättra arbetsmarknaden, dvs se till att mamman inte blir mindre attraktiv på arb.markn. för att hon är föräldraledig, samt att det inte ska vara pga eknomiska skäl som pappan aldrig tar ut sin ledighet. Vad gäller normer, så tror jag på utbildning, utbildning, utbildning. Så mycket som möjligt så tidigt som möjligt.
Comment by lilla ego — November 3, 2005 @ 2:10 pm
WHO rkommenderar helamning i 4 till 6 månader. sedan kan man gå över till annan mat. eftersom den svenska föräldraförsäkringen är 14 månader verkar det väl utmärkt att dela den rakt av. jag har också svårt att se att bröstmjölk ska komma före små barns rätt till sina pappor!! SÅ skadligt tror jag inte det är med lite ersättning nån gång ibland, ifall det betyder att barn och far får en bättre relation och kvinnor därmed kan få en bättre position i arbetslivet. och dit tror jag tyvärr inte vi når med mer lagstiftning just nu, utan det är i mångt och mycket männen som måste ta mer ansvar, så att det inte sitter en stor lapp med “snart frånvarande” på mig på anställningsintervjun när jag är en kvinna på 30-lite.
Comment by hanna — November 3, 2005 @ 2:54 pm
Jag tycker att det ska var HELT upp till varje familj att bestämma vem som ska ta ut föräldraledigheten. Det kan iofs bero på att jag har starka ADHD-drag och ALLTID reagerar som en rabiat tvååring på sådan här förmyndarmentalitet. Kan även informera om att jag har 5 barn varav 2 med neuropsykiatriska funktionshinder, en son med ADD och en son med mycket svår ADHD och Tourettes syndrom (som förövrigt heter Kevin och är döpt i Svenska Kyrkan ;o) jo jag lovar det är sant, kolla min hemsida som jag länkat till här nere)Om någon hade talat om för mig att vi inte skulle få bestämma själv vem som skulle vara hemma med barnen hade jag nog rivit f-kassan! F-ledigheten är väl till för att BARNET ska må bra, och vilket barn mår bra av att ha en förälder som inte VILL vara hemma, vare sig det är mamman eller pappan? Man KAN faktiskt både älska sina barn, vilja ha barn och vara en utmärkt förälder FAST man inte vill vara f-ledig!
Däremot måste jag hålla med dig i det du skrev i ett tidigare inlägg, det HAR blivit en ökad skit-i-andra-mentalitet ute i samhället. Detta har ställt till det för mig som förälder många gånger eftersom jag uppfostrar mina barn enligt mina egna principer, bemöt andra som du själv vill bli bemött. Detta har tyvärr resulterat i att mina barn många gånger blivit grymt besvikna när andra inte lever efter dessa principer, utan har uppfostrats till att bara se till sina egna behov. Jag har ibland tänkt att jag gör mina barn en otjänst genom att ge dem dessa värderingar och funderat på att säga till dem att skita i andra och tänka på sig själva, men sen kommer tvåårstrotset in igen och jag vägrar låta mig dras ner till deras låga nivå. Däremot har jag tvingats förklara för mina barn att de kommer att de tyvärr kommer att bli besvikna många gånger under sina liv, och att man helt enkelt får välja sina vänner. Mina barn är starka, vänliga och empatiska individer, även mina pojkar med neuropsykiatriska funktionshinder, och jag tänker kämpa med näbbar och klor för att se till att de fortsätter att vara det.
Comment by Titti — November 3, 2005 @ 5:44 pm
Men du Hanna. Om man som jag har en liten kille som var jättesjuk jätteofta när han var bäbis och VÄGRADE ta annat än bröstet förrän han var 8 månader, hur tänkte du då att man skulle göra? Vår plan som relativt rabiata feminister (både m & p) och med full övertygelse att pappan är lika viktig för ett barn som mamman var nämligen att pappan skulle varit hemma från 6 månaders ålder, men allt ställdes på huvudet och vi fick helt ändra stratagi. Jag hade INTE orkat jobba ens halvtid då, eftersom jag var pojkens allt då. Fysiskt och psykiskt. En sådan situation är inte lätt att råda över och att tvinga sina barn som så tydligt behöver en viss form av trygghet att ta avstånd från den, det gör väl inte mammor och pappor, eller?
Comment by Mammax2 — November 3, 2005 @ 7:07 pm
Jag tycker att det är helt rätt. Dessutom behöver mamman lite vila efter en förlossning.
Comment by Åsa — November 3, 2005 @ 9:25 pm
Låt familjerna bestämma, men ge pappan fler “tvångsdagar” efter förlossning. En månad då både mamma och pappa är tillsammans med barnet. Det tror jag skulle resultera i fler frivilliga uttag av dagar för papporna senare. Papporna ser och känner att de visst behövs även i början och bäst av allt, de hinner skapa en “egen” relation till barnet i lugn och ro.
Comment by MippiMo — November 4, 2005 @ 7:07 am
mmmm, så här lät det på 70-talet också när staten ville förbjuda barnaga. “lät familjerna själva bestämma”, “förmynderi!”. sen kom lagen mot barnaga 1976 (tror jag) och efter det ändrades så småningom folks attityder också. gissa vad jag förespråkar när det gäller föräldraförsäkringen…
Comment by jennifer — November 4, 2005 @ 10:34 am
ja precis! Lagen om banaga kom 1979 och det var precis samma tongångar då! Självklart ska det vara 50-50 - man delar lika! att “låta familjerna själva bestämma” betyder att man kan gifta bort barn - t ex - så familjer vet inte alltid bäst. En lagstiftning om delad föräldraförsäkring är något som kommer att vara självklart i framiden - det är bara en rädsla för något nytt - Jag tycker fler pappor ska ta strid för detta! Ni hörs inte så mkt?
Comment by Risifrutti — November 5, 2005 @ 9:57 am
Det är egentligen så självklart att det ska vara 50/50. Allt annat är bara undanflykter. Och det är bara en tidsfråga innan det blir 50/50. Kanske det är därför vi inte hör av oss. Dessutom är 50/50 inget “fömynderi”. Pappan kan ta 7 månader om han vill, eller så skiter han i det och tar inte ut en enda dag. Är inte det valfrihet?
Comment by cppappan — November 5, 2005 @ 11:25 am
håller med dej cppappan! Det är precis som du säger - pappan kan skita att ta ut en enda dag - det är ju valfritt! Ingen blir tvingad ..
Comment by Risifrutti — November 5, 2005 @ 2:23 pm
14 månader… i Nederländerna (där jag bor nu) har mamman fyra (4) månader och pappan ett par dagar i samband med förlossningen. 14 månader…
Comment by Josephine — November 5, 2005 @ 5:22 pm
vore det inte bättre ifall skatten på arbete var lägre så att man helt kunde välja själv om man ville vara ledig 1 eller 70 månader? debatten är helt vänstervriden.
Comment by nils — November 7, 2005 @ 9:30 pm