Bortskämd pappa boxar kudde
Insåg – som om jag inte redan visste det – häromdagen hur bortskämda vi är med Karin. Hon är verkligen inte en särskilt svårskött bäbis. Men hur det var så skulle jag ha ett möte med lite folk hemma i köket, samtidigt som Hemliga mamman gav sig i väg till sin körsångsrepetition. Och Karin samarbetade helt enkelt inte. De andra fick klara sig utan mig den första halvtimmen medan jag vaggade runt Karin i sovrummet.
Jag blev oproportionerligt frustrerad och irriterad och tog ut min frustration genom att tyst boxa till en kudde i en fåtölj när jag för tredje gången hade försökt lägga ifrån mig henne i spjälsängen. Välkommen till verkligheten, liksom.
…ja det är känslor som du belyser som så många blundar för…bra at tdu vågar lyfta dem på ett så konkret sätt som du gör…
Comment by Lena — November 4, 2005 @ 9:24 pm
Så tycker jag att man har känt dagligen ibland. Och det är helt okej. Bebisar kan vara frustrerande ibland. Men det blir bättre och bättre som tur är.
Comment by Emma — November 5, 2005 @ 12:53 pm
Jag bar på mitt knyte. Runt, runt, runt i lägenheten. Genom kök, ut i hallen, vidare till vardagsrummet och sovrummet och sedan till köket igen. Till slut orkade jag inte mer och en garderob i hallen fick en spark. Foten gick rakt igenom. Det hjälpte inte ett dugg. Fast jag var och är glad att min spärr är i fint skick.
Numera är hon 23 år och bor i egen lägenhet. Lägenheten vi bodde i har jag lämnat och numera sätter jag knytnäven i kylskåpet - där gör den ingen skada men det känns dessto mer i handen.
Comment by EvaP — November 5, 2005 @ 1:03 pm