Släkternas sammansmältning
Karins ankomst har nu firats med släkt och vänner. Det var fint att se alla där. Jag hade lagat mat åt massorna och i slutspurten de sista timmarna fått hjälp av mina föräldrar, min syster och hennes pojkvän, samt svärmor och svåger.
Vi sjöng för Karin, busade med de andra närvarande barnen, pratade och skrattade. Det var fint!
Att gifta sig borgerligt var på sätt och vis lättare. Vigseln har en juridisk tyngd i sig själv, och det gör att ett borgerligt bröllop om man vill kan bli lika högtidligt och pampigt som ett kyrkligt.
Med ett barns första fest är det ännu inte så. Det har drag av surrogat-dop, och det är väldigt svårt att komma ifrån det.
Den dag Karin välkomnar mitt första barnbarn till världen är det inte längre på det viset, det är mitt hopp och min tro.
Firandet över ett barn kan ju onekligen se väldigt olika ut, och det viktiga är väl ändå att man är tillsammans - inte på vilket sätt.
:)
Comment by SANDRA — November 7, 2005 @ 9:24 am
Jo det viktiga är väl att man firar barnet på något sätt.
Vi har väntat med det en stund och min sons första fest blir hans ettårskalas.
Det stundar om bara någon vecka. Då blir det varmgul prinsesstårta med ett endaste stolt ljus på. Det skall bli jättefint.
/Herr R
Comment by Herr R — November 7, 2005 @ 5:03 pm