”Idrottsministern”. Inte för att jag tror att Karin är benägen att skattefuska eller att testa nya sätt att visa politisk inkompetens på hög nivå, utan för hennes extrema idrottsutövning, viftandes och sparkandes på ett sätt som jag skulle orka i cirka nittio sekunder – men hon orkar en halvtimme.

Men ibland har man fanimej den rätta knycken! Karin låg och smågrät i vagnen, mer irriterat än ledset, och andades på sitt ilsket indignerade hyperaktiga sätt. Och samtidigt var hon lite snuvig.

Ni fattar effekten: lite, lite snor åkte liksom ut och in ur näsan som en jojo på droger.

Då slår Hemliga farsan till – med snorrycket. Gör mig redo, precis intill näsborren. Håller fram tummen och pekfingret. Och touché! Haha! Fångst!

Sedan uppstår en komplicerad fråga i det så kallade andraläget. Vad gör man med sitt spädbarns första snorkråka?

Smetar av den under vagnen givetvis! Som en trofé över att man för en gångs skull har haft den rätta knycken.