Barnvagnsbeteende
Det är svårare att svänga om man har en vagn att skjuta framför sig än om man inte har det. Men det betyder inte att alla som har en vagn har rätt att köra rakt fram i varje läge.
Är det inte lite risk att man som förälder börjar se sig själv som så satans viktig att man liksom förväntar sig att alla andra ska flytta sig?
Jag har blivit en barnvagnsmarodör. Det handlar inte om att jag anser mig vara så viktig, utan att jag måste kasta mig ut handlöst framför folk för att komma iväg. Det är nämligen så att folk utan barnvagn anser att man automatiskt ska visa företräde för de, och att jag har hela dagen på mig att vänta på att folk ska av tåg eller bara passera mig i största allmänhet. Till slut tar tålamodet slut och då går jag bara.
Comment by Karin — November 14, 2005 @ 6:54 am
Det är väl en naturlag som säger att alla barnvagnar och dess förare har oundgängligen och alltid företräde till allt och överallt…eller????
Man kan tro det i alla fall när man blir påkörd bakifrån och får hälsenorna blåslagna, eller när man försöker komma in på ett fik och knappt kommer genom dörren för alla barnvagnar som fyller varenda cm…*suck*
Comment by Milda — November 14, 2005 @ 1:12 pm
Hmmm, det ligger en del i Karins beskrivning där ovan. Jag tror jag är lika dan. Jag har visat så mycket hänsyn genom fyra vagnars historia, att jag blivit galen helt enkelt, och nu bara går rakt ut…
Innan jag själv fick barn retade jag mig på barnvagnar endast på Malmöfestivalen (varför släpa ut sin spädis i trängseln?). MED barnvagn däremot, fick jag senast i helgen tre dörrar i ansiktet/på vagnen, och två tjejer i tjugoårsåldern klämde sig också förbi mig på sidan medan jag faktiskt höll på att passera in genom en dörr! Go figure…
Comment by Johanna — November 14, 2005 @ 3:14 pm
Allra bäst är när man möter två barnvagnar i bredd, som effektivt upptar hela trottoaren. Kliv ut i gatan då, tänker du. Jo tjena! Längs gatan står bilar parkerade och i det smala mellanrummet mellan bilarna ligger det stora högar med snösörja. Jag glömmer aldrig den irriterade blick jag fick när jag förtvivlat försökte tränga mig så nära en smutsig bil jag bara kunde utan att skita ner min ljusa jacka. Det var snudd så jag blev överkörd av den yttre barnvagnens hjul.
Comment by Petra — November 14, 2005 @ 6:03 pm
Ett litet tips både till barnvagnsmarodörer och andra: om man med en vänlig ton säger ursäkta! när man vill gå förbi någon så går det oftast hur bra som helst och ingen behöver bli arg eller irriterad. Värt att tänka på när man är stressad och blir irriterad på andra fotgängare…
Comment by Maria — November 14, 2005 @ 6:30 pm
Dagens bästa tips till alla med barnvagn: stanna inte mitt i överallt. Föräldrar med barnvagn möter annan förälder med barnvagn och vi som kommer bakom får glatt vänta tills de pratat klart för det är omöjligt att passera två eller flera vagnar. Det finns en orsak till att uttrycket “Jag hatar din barnvagn” har kommit till. Jag tränger mig inte före och suckar inte högt åt folk med vagn men tills dess ni börjar visa respekt för mig tänker jag mumla “jag hatar din barnvagn” för mig själv när jag går förbi.
Comment by jessica — November 14, 2005 @ 7:00 pm
Å. Jag hatar också alla barnvagnsfascister. Men som småbarnsföräldrer får man lov att göra precis vad som helst verkar det som. Licensed to kill. Liksom.
Comment by Linnet. — November 14, 2005 @ 8:25 pm
Jag tror att det man gör att att hämnas…även om man, tyvärr, hämnas på fel hälsena…
Comment by lalanda — November 14, 2005 @ 10:22 pm
En sak som slår mig när jag läser kommentarerna här är att det verkar inte längre höra till vanligt folkvett att man (med eller utan barnvagn) SÄGER TILL när man vill fram, som “Maria” häruppe påpekade. Det är för övrigt likadant i mataffären. Man försöker tänka på att vissa gångar/hörn/vinklar/vrår är trånga, eftersom man vet att man inte är ensam och att det finns andra som behöver komma fram, men lika mycket som jag försöker hålla utkik bakåt så handlar det OCKSÅ om att de som vill fram kan glänta på foderluckan OCH SÄGA TILL, så behövs det ingen som “får glatt vänta”, eller någon som “förtvivlat” behöver tränga sig alls, eller mumla “jag hatar din barnvagn”. Hur kommer det sig att vi har blivit så förbannat MESIGA (eller ouppfostrade?) att vi hellre står bakom och väntar på att bli framsläppta (vare sig det är bakom barnvagnar, folk som står i vägen, eller diverse andra farthinder), och ser ut som magsura, misslyckade solnedgångar än att bara enkelt säga “Ursäkta, kan jag få komma fram?”. Nån som vet?
Comment by Mia — November 14, 2005 @ 11:35 pm
Jag har inga som helst problem med att säga “Ursäkta, kan jag få komma fram”. Jag har problem med MÖTANDE barnvagnar som vägrar flytta sig en tum så jag blir utprejad i gatan eller upptryckt mot en vägg. Jag har också problem med barnvagnar som kör på mig bakifrån. Men jag kanske ska be dem också om ursäkt? Jaja, jag låter lite spydig nu, men det irriterar mig verkligen så enormt att somliga barnvagnsförare verkar låtsas att deras vagnar är bulldozers.
Comment by Petra — November 15, 2005 @ 5:52 pm
Nej Petra, självklart ska du inte be om ursäkt i de lägena du angav, det förstår du säkert själv att jag INTE menade. Men om du kände dig träffad av det jag skrev, ber jag om ursäkt. Det jag vill få fram, är snarare att vi är så fruktansvärt dåliga på att säga till i ALLA lägen. Jag menar, när du blir utprejad i gatan eller påkörd bakifrån så säger du väl självklart ifrån på ett vänligt men bestämt sätt..?
Comment by Mia — November 15, 2005 @ 8:58 pm
Jag ber alltid trevligt om att få komma fram men det är inte många som flyttar på sig.
Comment by jessica — November 15, 2005 @ 9:07 pm
Men när man sagt “ursäkta” femton gånger och folk bara glor på en och går vidare måste man till slut gå.
Jag vill på inget sätt skada någon fysiskt med min vagn, men jag har heller ingen lust att stå på samma fläck en hel dag eftersom jag gick åt sidan JUST för att kanske prata med någon (vi är ganska många som inte stannar mitt i allt) eller för att göra något annat.
Jag tycker det är skillnad på att stanna och att stanna. Står man mitt i en ström av folk bara för att babbla, eller står man där för att man har en tokig bebis som man måste hitta nappen åt för att kunna lugna ner och gå vidare?
Comment by Karin — November 16, 2005 @ 10:22 am
Alltså… jag hatade barnvagnsförare förr i tiden , tills jag fickk testa att köra en kompis barnvagn… Det är faktiskt jättesvårt…
Comment by lillsyrran — November 18, 2005 @ 8:14 pm
Njae! Jg håller med er till viss del. Min stolta familj i form av tre befann oss i somras på en inte allt för okänd äppelmarknad i södra delen av vårt avlånga land. Och för er som har varit där VET att det är knökat med folk. Och så när allas vår vissångare Sven-Bertil Taube ska sjunga så dras varenda pensionär dit. Och givetvis så ska ju vi dra hemåt då. Och jag kan på allvar säga att den äldre delen av vårt släkte i form av pensionärer ICKE tar någon hänsyn till en familj med ett litet barn som har halv-panik i värmen. Även om jag försökte be om ursäkt! Som tur var så var det en kvinna som såg oss och helt sonika tog tag i vagnens framdel och skrek -” undan , här är ett barn som inte mår bra”! Då flyttade dom sig. Hon kommenterade efteråt: Det värsta är att man ska behöva ljuga för att få folk att flytta sig!
Tack för mig!
Och tack för en fantastiskt trevlig blogg.
Mvh Enbarnspappa med en gravid halvhemlig mamma!
Comment by Halv-hemlig pappa! — November 26, 2005 @ 7:58 am
Jag håller med lillsyrran. Jag ogillade barnvagnsmarodörer mer eller
mindre gränslöst till jag själv fick pröva att köra min borsdotters
vagn. Visst är det bra för barnet med en fjädrad vagn, men effekten blev
ju att den vagnen blev mer eller mindre lika stabil som en geleklump när
man försökte svänga den.
När man åker rullstol (vilket inte händer allt för långt mellan gångerna
på sommartid) så älskar jag däremot barnvagnshelgon av precis samma
orsak! De håller sig alltid på utgiven kurs och jag kan välja ett spår
som går runt dem. Gångare däremot är helt livsfarliga när man kommer
rullandes på en trotoar - helt plötsligt kan man ha en ståendes mitt
framför sig medan man själv har en hastighet allt annat än långsam…
// Henrik
Comment by hemligapappan — February 4, 2006 @ 7:54 am
För några år sedan stod jag med en stor otyplig videokamera på axel och filmade en sketch med 4-5 skådisar på en gågata, när jag plötsligt blev påkörd bakifrån av en barnvagn. Jag föll baklänges men lyckades på nåt sätt att undvika att krossa varken barnet eller kameran. När jag låg där på marken fräser föraren av barnvagnen “Idiot!”, och kör vidare. Sedan dess har jag undrat om det inte borde behövas körkort för att få framföra barnvagn.
Comment by Oskar — February 8, 2006 @ 3:25 am