Jag fick en cykel när jag var fem år. Men det var en tjejcykel. För att den skulle vara lätt att kliva på. Och den var grön, inte blå. Jag grät och grät.

Historiskt sett har jag haft problem med att ta emot cykelgåvor. Jag fick en annan cykel när jag var åtta, och skulle spela cool och låtsas som om det inte var något särskilt med det. Och en tredje när jag fyllde tolv, och invände då genast mot att jag själv inte hade fått vara med och välja en sak jag skulle använda så mycket.

Otroligt bortskämt och besvärligt beteende. Jag skäms fortfarande när jag tänker på det.

Och den där tredje cykeln, tolvårspresenten? Den har jag än i dag. Den är kanonbra.