Nedför minnenas allé 5
Min morfar var den enda som fick köra min gröna sulky. Jag svär på att jag genast kände skillnad.
Jag älskade den där sulkyn. Tyckte om att jag själv med ett knyck med ryggen kunde fälla den till ett mer lutat läge; avskydde att jag själv inte kunde räta upp den igen. Jag var gränslöst fascinerad av att hjulens ljud mot asfalten var så annorlunda beroende på hur jag satt. Dovare och tystare om jag var helt upprätt. Ljusare och mer sjungande när jag hade tryckt mig bakåt och tittade på himlen.
Karin trivs i sin vagn. Hon spanar uppåt, men alltid mest på den som kör. Jag skulle gärna ligga där nere och gosa lite med min dotter. Höra det hon hör. Se det hon ser.
Finns det tvåmeterskärror?
SÖk på nätet.
finns säkert nån annan som önskat samma sak.
:)
Comment by SANDRA — November 22, 2005 @ 9:20 pm
Min 13-åriga dotter har funderat i samma banor flera gånger. Hon tycker att det ser sååå mysigt ut där i vagnen där lillebror ligger. Men inte 17 tror jag att hon kryper ner om vi väl skaffar en som rymmer även henne. Eller??
Comment by Annelie — November 24, 2005 @ 8:19 am