I den här debattartikeln i Expressen skriver en pappa något väldigt viktigt. Ta en stund och läs den.

Jag känner igen mig i vad han skriver. Jag får en massa gullegullberöm från tanter för att jag klarar av att ha Karin hängande i en bärsele samtidigt som jag går gatan fram, typ. Det borde inte vara på det sättet. Vid sidan av amningen är vi lika behövda, lika viktiga, lika självklara föräldrar.

Ibland kommer vågor av oro över Karins framtid. Miljöfrågor. Droger. Överfall. Idioter. Epidemier. Översvämningar. Ekonomiska depressioner. Mänskliga dito. Sjukdom. Sorger.

Och tröttheten över allt hon måste igenom, allt hon måste göra.

Jag hoppas att hon är utvilad.