Där man inte vill ha en skalpell
Jag vet inte hur noga jag har berättat om hur svårt det var för oss att får Karin. Men det var det. Svårt.
Från att Hemliga mamman slutade med sina p-piller tog det nitton månader innan hon blev gravid. Och då ägnade vi oss åt extremt ambitiösa försök. Vi räknade dagar, vi hade massor av sex på kort tid och upptäckte ett nytt element där: vi skrattade väldigt mycket. (Pröva att kombinera de ungefärliga känslorna: jag älskar dig och vill vara nära dig men jag är så trött att jag kan somna när som helst men extremt besluten att ha sex med dig eftersom vi vill ha barn – du kommer att bryta samman av skratt. Hysteriskt fnittrande troligen.)
Anyway. Det funkade alltså inte i det längsta, och efter många undersökningar kom de på att det var mina swimmers som var slöa. ”De är så många som de ska, men de rör sig tydligen inte mer än de måste”, sa läkaren.
”Ha! Pappa upp i dagen”, sa jag.
Lösningen på problemet var att sänka temperaturen vid testiklarna.
Ispåse i kallingarna?
Nej, bättre upp: en minimal operation, där man leder om blodflödet lite. Den egyptiske läkaren som undersökte mig kunde max 300 ord svenska. Jag frågade om det var ett svårt ingrepp.
”Dy”, sa han med kraftig brytning, ”svårare byta vinterdäck!”.
Ok. Då så. Och han hade rätt, visade det sig – häromdagen åkte jag in till sjukhuset, fick en spruta i ljumsken, blev opererad på cirka en kvart och åkte hem. Nu går jag med lite ska vi kalla det extra värdighet. (Man vill inte ha tre stygn någonstans, men särskilt inte där.)
Och förhoppningsvis ska Karins syskon en dag komma till världen utan att vi behöver vänta lika länge.
Och så finns de en del som bara behöver nysa för att bli med barn *harkel*…
Lycka till!
Comment by SANDRA — December 5, 2005 @ 8:42 am
Ajajaj. Är det någonstans man VERKLIGEN inte vill ha en skalpell i närheten av så är det ju precis där.
Oh, jag fick ont i magen bara av att tänka på det. Även om jag snarare hör till Sandras skara här ovan, då våran grabb kom, mer eller mindre, på första försöket.
Hoppas ditt lidande nu leder till lite mindre lidande sen då. Lycka till!
/Herr R
Comment by Herr R — December 5, 2005 @ 12:11 pm
Ah… så dom kom på det EFTER Karin kom till..?
Syskon redan inplanerade eller???
Comment by Creme de coco — December 5, 2005 @ 12:22 pm
Åh, då hoppas jag att det går snabbare att blir gravid nästa gång!
Comment by Prinsessa — December 5, 2005 @ 4:30 pm
Karin kom så att säga till ändå. Men de fortsatte i alla fall undersökningarna enligt rutinen, och då hittade de detta. Någon lillasyster - jag har fått för mig att jag är en dotterpappa - har vi inte planerat, eftersom vi ju vet att man inte riktigt kan det. Men skulle det skilja mindre än två år mellan dem så blir vi bara glada! Lika bra att göra det ordentligt när man nu har börjat…
Comment by hemligapappan — December 5, 2005 @ 4:42 pm
Har en känsla av att jag och min flickvän kommer att få det riktigt marigt, jag har ingen pung att kyla ner´.
Comment by L — December 5, 2005 @ 7:09 pm
Har varit i liknande situation som du, börjar nu få suget efter ett syskon till sonen. Man vågar liksom inte chansa, tänk om..
Lycka och välgång!
Comment by Ballerina — December 5, 2005 @ 7:19 pm
Aj aj aj..lycka till!!!
Comment by Jenny — December 5, 2005 @ 9:15 pm
Ja det är tufft. 48 månader har gått sedan vi började hoppas. Till slut hatar man alla som blir gravida och stör sig kraftigt på de som tycker 19 månader räknas som svårt.
Men jag fortsätter läsa din blogg ändå, för den är ju så söt…
Comment by M — December 6, 2005 @ 5:28 pm
Oj, M, det ger verkligen perspektiv. Vi håller tummarna för er, och hoppas att ni tänker som vi gjorde - och fortfarande gör, om det inte skulle gå att få ett biologiskt syskon: föräldraskap är större än själva barnbyggandet. Det stora och viktiga inträffar när man har barnet hos sig. Kan vi inte få ett syskon till Karin på biologisk väg vill vi absolut adoptera. Så lycka till, hur det än blir, och vi håller tummarna för att ni blir föräldrar snart!
Comment by hemligapappan — December 6, 2005 @ 7:38 pm
Ja du HP. Kan bara säga att jag och min fru har gått igenom exakt samma sak. Jösses vad vi har “experimenterat”. Å ja, jag har även samma “åkomma” som du. Slow swimmers!!! Så jag fick ordinationen: Skippa Y-Fronten, ingen bastu, inga varma gosiga bad. Det ska vara löst o ledigt. Ja, jisses anamej! Så detta gjorde vi och det var bara på det igen!
Hade till och med inplanerat en provrörsbefruktning och väntade på att “Ryssen skulle komma i vassen”. Men se det blev det inte. Vi väntade o väntade bara för att sedermera få reda på att vi var gravida. TJOHOO!!!
Så där fick dom! Det är inte bara “blårök” i denna kanonen, tänkte jag!
Och så för ett och ett halvt år sedan så entrade vår lille son världen och han kunde inte få ett mer passande namn än Gabriel!
Hör och häpna så kommer nummer 2 någon gång runt 18:e februari.
Och vi som försökte i nästan 4 år innan det hände något!
You´re not alone, my friend!
// P
Comment by Halv-hemlig pappa! — December 7, 2005 @ 9:56 pm
Halv-hemlig pappa, kul att höra att ni är på banan två gånger om! Jag har precis som du fått en massa obskyra råd om val av kallingar och temperatur i badet och gudvetallt. Det hade lite drag av hemmakur över sig, tyckte jag…
Comment by hemligapappan — December 8, 2005 @ 6:49 am
Undrar lite vilka råd ni får nu förtiden? Har 5 barn och 4 barnbarn, tvåan var det besvärligt att få till. Den dagen kvinnan är mest mottaglig höjs hennes kroppstemp med 1 grad. Då bör man vara beredd d.v.s. haft fullständig avhållsamhet i flera veckor före för att spermerna ska hinna växa sig starka och bli många.Dom tre efterföljande ungarna kom som ett skott - när vi äntligen kopplade bort alla måsten, så se upp om ni inte vill ha fler än två!
Comment by Hasse — January 24, 2006 @ 9:41 pm