Lucia
Jag försökte just vänja mig vid tanken på att se Karin i ett Luciatåg om några år. Sjungandes med andra barn, lite osäkra på var de ska fästa blicken och om man sjunger ”gård och stuva” eller ”gård och stuga”. Och så ser jag en kille med brunvita Polarn och Pyret-ränder som är så nervös att han har tuggat en hel salivring på bröstet.
Nej, vänta. Det är ju jag där i ränderna! Jag minns det som om det var i går, fastän det var på 70-talet. Mamma sa att det var gulligt, faktiskt.
Var du en pepparkaka med glasyr på?
Comment by SANDRA — December 13, 2005 @ 7:37 am
Ja du, min vän! Vi har idag upplevt vårt första luciatåg med vår son på dagis. Kan säga att det var helt underbart. Personalen sa innan att det kunde bli lite kaotiskt om alla barn skulle leta upp respektive föräldrar. Men icke! Dom gick så fint och var så underbart vackra, sjöng förhållandevis fint oxå. Man är stolt som en tupp när man ser sitt barn. Han var också pepparskaksgubbe idag.
Den här dagen kommer jag aldrig att glömma.
// Halv-hemliga pappan!
Comment by Halv-hemlig pappa! — December 13, 2005 @ 1:15 pm
.. och det fick mig att inse att min lilla dotter en dag kanske kommer att fira lucia med en langad flaska la garonne i landstingsparken - eller vänta, det var ju jag!
tur man vuxit ifrån sånt…
Comment by agneta — December 13, 2005 @ 2:50 pm
Pappa hävdar bestämt att jag sjöng “sakta Lucia”. Jag hävdar att han måste ha hört fel - han hävdar ju även att jag skrek “näe” som nyfödd.
Comment by Cindy — December 13, 2005 @ 5:06 pm