HM: Före och efter
Jenny och S frågar om skillnader i livet sedan Karin kom.
Det är klart att man kan dela in livet i före och efter Karin. Men man kan också dela in livet i före och efter skolan/puberteten/mötet med sin livskamrat… eller lite allt möjligt annat. Tycker jag. Naturligtvis har livet ändrats, men de här ändringarna – det är ju de som ÄR livet.
Tre spontana stora skillnader:
* Någon finns i mitt liv som tyr sig till mig, helt oreflekterat. Med tiden kommer det att kallas att hon älskar mig. Hon kommer nästan inte kunna annat, det är liksom inbyggt i henne, det blir det genom alla de här nätterna och dagarna och blöjorna och leendena och sångerna och jollren och lyften i och ur vagn och säng. Att någon hör ihop med mig på ett så kompromisslöst sätt är stort. Skrämmande eller härligt, eller lite av varje. Välj själva.
* Jag får inte gå på toaletten ifred. När i livet hade jag senast sällskap när jag bajsade? Förmodligen när jag var tre eller fyra år gammal. Nu sker det dagligen.
* Jag sover aldrig tillräckligt. Och när jag stannar uppe sent, som nu för att blogga, så är det kört; jag kan inte komma ikapp. Det finns inget ”jag sover väl en stund längre i morgon”. Just nu är Karin ganska högljudd om nätterna, även om hon inte längre behöver matas. Jag har inte sovit en hel natt sedan i maj. Den gång jag gör det, tror jag att jag kommer gå och köpa en flaska champagne så snart Systemet öppnar på morgonen. /Hemliga m
Ha ha, nu är du fast i bloggträsket! Trevligt.
Comment by Carin — December 27, 2005 @ 9:03 am
:-) det där med att aldrig va ensam på toan känner man ju igen! och nästa jul önskar jag mig en sovmorgon. lyx värre!
Comment by Dora — December 27, 2005 @ 1:48 pm
Kära Hemliga Mamman.
Jag vill veta något helt annat än hur det var före och efter Karin (för den delen finns det ett liv sedan barnet har flyttat hemifrån och det är fantastiskt underbart och jag njuter av fulla muggar - vilket inte sagt att jag inte älskade mitt barn men någon skilsmässoprocess har jag inte märkt av, tvärtom).
Nej - jag vill veta hur du och Hemliga Pappan träffades. Han nämner dig i sina texter på ett sätt att i mina ögon förvandlas du till något vackert och strålande. Jag tvivlar inte på att du är både vacker och strålande, men jag är nyfiken på hur ni träffades.
Om du vill lämna ut den berättelsen med dina ord så skulle jag läsa med glädje.
Comment by EvaP — December 27, 2005 @ 2:54 pm
-Tänk när dagen kommer då du känner dig ensam på toan…
Den dagen tror man aldrig skall komma, men det gör den. Inte i form av “oj, vad ensamt det här känns” utan snarare “oj, vad skall jag göra nu då? sitta 15 sekunder extra kanske?”
Comment by Havsluft — December 27, 2005 @ 3:36 pm
Hej alla Hemliga.. Tänk, det var inte särskilt längesedan man alltid hade “sällis” på toa. Ikväll är doter ute på lokal, sonen är med fadern på jullovscup på annan ort, och jag är SJÄLV hemma. Jätteskönt, och fortfarande ovant. Att vara själv hemma, och dessutom hela kvällen (och kanske oxå natten). Som Havsluft säger; den dagen kommer (ensam på toan alltså). Och snabbare än vad man nånsin trodde. Men, varje fas har sin tid, och denna (med stora men fortfarande hemmavarande barn) är härlig. Nu tar jag min tekopp och min goda bok och lägger mig i läser i lugn o ro, alldeles själv. Godnatt!
Comment by Kats — December 27, 2005 @ 9:11 pm
Hej! Nu kommer ni att skratta länge och gott åt mig, men jag förstår inte varför man behöver ta med barnet in på toaletten med sig?
Jag förstår om barnet har nått åldern “kan gå själv och vill peta/dra på allt som verkar intressant”, men ett litet spädbarn?
Är nog fler sånna här mysterium som kommer att lösas för mig när det är dags att bli mamma, tills dess får jag ställa frågan här..
Maja - Ännu inte mamma
Comment by Maja — December 28, 2005 @ 12:21 pm
Det här:
“Någon finns i mitt liv som tyr sig till mig, helt oreflekterat. Med tiden kommer det att kallas att hon älskar mig. Hon kommer nästan inte kunna annat, det är liksom inbyggt i henne, det blir det genom alla de här nätterna och dagarna och blöjorna och leendena och sångerna och jollren och lyften i och ur vagn och säng. Att någon hör ihop med mig på ett så kompromisslöst sätt är stort. Skrämmande eller härligt, eller lite av varje. Välj själva.”
Var något av det vackraste jag läst på länge!
Jag har väl inte så mycket mer att säga mer än att de orden verkligen berörde mig!
tack
Comment by Malin — December 29, 2005 @ 3:17 pm
Maja - självklart måste man inte ha bebisen med sig in på toa. Allt beror på hurdan unge man har, och hur starka nerver. För när och om pyret reagerar på att bli lämnat ensamt, så står ofta valet mellan att ha ett nöjt gurglande barn på skötbordet i samma rum, eller ett skrikande barn utanför (som man försöker att inte höra medan man uträttar sina behov). Förmodligen, som någon klok människa skulle påpeka, vänjer sig Liten vid att bli lämnad om man gör det ofta nog. Så kan jag bara bajsa till ackompanjemang av förtvivlad gråt en 10-15 gånger, så är problemet kanske löst sedan. Men jag är en mes. Jag väljer sällskap, än så länge.
Comment by Hemliga mamman — December 30, 2005 @ 10:13 pm
HM - Haha, baja ackompanjerad av skrik låter inte lockande , förstår att du (ni) tar med bebe in på toa och lyssnar på mysigt gurgel istället! Som sagt, många mysterier som jag ännu inte reflekterar över kommer att slå ned som en blixt om några år… *fniss*
Comment by Maja — January 2, 2006 @ 9:38 am