HM: Löftena
L, du vill inte veta vad jag lovade inför mitt föräldraskap. En så lång lista som det skulle bli orkar ingen igenom. 
Och som Sanna gissar, visst har jag redan gett upp, flera gånger om. Och då ska man komma ihåg att jag har de flesta striderna kvar att utkämpa.
Ett slumpvis urval käpphästar:
* ”Våga, om nödvändigt, låta Karin slå sig, men inte skada sig, när hon upptäcker världen.” Hon har inte börjat krypa än, så hittills är det lugnt. Men med tanke på hur mycket jag bekymrar mig för om hon är för varm eller kall så lär detta bli en tuff match.
* ”Inte vara för petig med att hålla Karin ren.” Inte så att det går ut över hennes matlust, stör hennes lek för mycket, och så vidare. Inte torka av, byta om, förmana stup i kvarten. Men nu står jag där vid skötbordet och försöker peta ut snorkråkor… Karin antyder att jag är en idiot. Jag vet att hon har rätt.
* ”Inga tomma löften eller hot.” Jag kan inte med folk som säger ”om du inte kommer nu så GÅR mamma och LÄMNAR dig här!”. Det gör hon ju inte alls det. Och ungar är inte dummare än att de lär sig det, illa kvickt. Ännu förstår inte Karin mina löften, så här har jag också en frist.
* ”Ingen napp på natten, för då måste man bara stoppa in den när hon tappar den.” Ha. Ha. Ha. Detta höll tills det visade sig att hon somnade så bra med napp. En klen tröst är att jag hade rätt. Om de sover med napp, så måste den stoppas in. Det gör jag nu ungefär en gång i timmen. ÅH SÅ DRYGT!!! /Hemliga m
Dessa helvetiska nappar! Vårt fjärde barn blev nappoman (ettan var ointresserad, tvåan och trean föredrog tummen). Helt i stil med sin personlighet ville hon inte bara ha en napp heller - det skulle vara minst tre, en i munnen och en i varje hand. Och det var bara problem med de där förbånkade napparna. De rullade in under soffan och blev dammiga. De var försvunna på natten och orsakade gråt och tandgnisslan. De förhindrade prat och gav ett inte helt intelligent utseende, om sanningen ska fram (just då var nappmodet ganska blaffigt också).
Så visserligen har jag all förståelse för dem som fastnar i nappträsket, vi har varit där själva. Men ett hett tips till HM och HP är: rädde sig den som kan, och ju förr desto enklare! Avlägsnar man nappen i tid - allra senast tvåårsdagen! - har man gjort både sig själv och telningen en stor tjänst.
Comment by Anna Toss — December 30, 2005 @ 9:42 am
Så många löften, tankar, planer och idéer har man.
Men det viktigaste tror jag är att inte stirra sig blind på dem utan ta dem för vad de är: “tankar från en ickeförälder”.
Ickeföräldrar har ingen aning! Det vet ju alla föräldrar!
Våga inse att du hade fel!
Våga ta råd från andra som just råd, inte kritik!
Våga testa olika metoder för att hitta den som passar er!
Våga ändra på saker, det som funkade förut kanske inte funkar senare (och omvänt). Och det som funkade med barn ett kanske inte funkar med barn två!
Mitt 7 månader långa föräldraskap har varit fyllt av “Detdär funkade visst inte som jag tänkt mig”, “Jaha, är det såhär det är!”, “Sådär ska jag INTE göra med nästa barn” osv…
Gott nytt!
Comment by SkogsKajsa — December 30, 2005 @ 12:36 pm