Framtid

Jag har tre av fyra av mina äldsta kvar, mirakulöst nog. Om några år, när Karin springer runt och börjar prata, kommer kanske flera av dem ännu att vara kvar. Då som nu kommer vi inte att kunna vara där hos dem så ofta som vi vill. Och små barn blir blyga. De blir uttråkade och reagerar oförutsägbart på miljöer som inte är bekanta.

Jag fick just någon liten syn för mitt inre öga, någon liten bild av en gammelmorfar som vill kommunicera med ett litet barn som sätter sig på tvären. Det blir nog en tår i samma inre öga av det.



Bloggtoppen.se