Redan i början kändes det oundvikligt att Hemliga mammans ansvar och arbete var större och tyngre, hur mycket jag än försökte hålla jämna steg. Nu inser jag att det där har en aspekt till: det är sannolikt roligare att vara pappaledig än att vara mammaledig. Karin är ju stora tjejen nu! Hon kan kommunicera. Hon är inte helt oförutsägbar. Hon blir inte panikhungrig, inte paniktrött, inte panikarg. Med åtta månaders instudering kommer man ju som pappa till ett dukat bord. Mamman har röjt vägen på något sätt. Pappor har en orättvist generös tilldelning där också.