För femtioelfte gången stör jag mig på modekonformism. Att det kan vara så viktigt att sexåringar ska ha en viss sorts kläder. Att de själva vid sex års ålder – eller tidigare! – känner sådant så starkt.

Men föräldrarna skaffar ju sig uniformer i precis lika stor utsträckning. Pappaledighetsuniformen, till exempel, som jag själv har utan undantag. T-shirts som är bra på att absorbera puré. Byxor som inte alldeles förstörs av att en påtagligt kort person som just har lärt sig gå kommer tultandes och torkar av sitt snor i knävecket. Gympaskor som man kan kliva i och ur utan att knyta eller knyta upp. Många fickor överallt.