Vår allra första pappalediga dag ihop var vi på biblioteket, jag och Karin. Sedan stannade vi till hos en liten charkuterist som också säljer färdiga mackor vid lunchtid. Jag köpte en tekaka med rostbiff, potatissallad och rostad lök. Satt på en bänk och snackade lite med Karin, som tveksamt provsmakade en bit då och då. Vädret var opålitligt. Regnstänk och solblänk om vartannat. Ett sådant där ögonblick av inget särskilt som jag aldrig glömmer så länge jag lever. Undrar hur många sådana jag har plats för? När det oförglömliga plötsligt är glömt?