Min syster har en liten mjuk apa som heter Marocko. Hon fick den när hon var två år, och familjen just hade rest på charter till Marocko.

Någon gav sig på ramsan om ”apan Jocko från Marocko”, men min syster byggde sin egen version.

Ingen hade kunnat ana vilken livsledsagare Marocko skulle bli. Han har varit med överallt. Tjugo länder, lätt. Alltid med sitt lilla glada huvud framstickande ur min systers ryggsäck. Numera sitter han på en egen plats hemma hos henne. Till och med jag brukar krama Marocko ibland när jag ser honom. Han har en unik gosedjursplats i mitt hjärta.

Då min syster blev faster gjorde hon en betydande ansträngning att hitta en Marocko-ättling. Hon lyckades väldigt bra. Därför har Karin nu en underbar brun liten apa – med svans, det har inte Marocko – som är i det närmaste porträttlik sin föregångare. Han har inte fått något annat namn än ”Marocko-apan” än. Vi kom på att vi ju kan låta Karin bestämma vad han ska heta.