Eftermiddagarna får alldeles särskilda rutiner. Karin är på dagis mellan nio och två, och jag och Rakel hämtar henne med liggvagn och ståbräda. Rakel sover ofta då, och vi kan i lugn och ro gå och handla eller sätta oss på torget och äta mellanmål medan torghandlarna skyndar för att stänga i tid. Bilen med den stora sopborsten och alla duvorna kämpar hårt sida vid sida för att städa torget.

På vägen hem återkommer just nu alltid samma önskemål: ”Kör rally, pappa!”.

Karin står på sin bräda bakom vagnen, och ju fortare jag kör desto roligare blir det. Det händer att Rakel tittar upp, men bara helt kort. I vagnen är det tryggt. Hennes domän, hur fort den än rullar och hur högt storasyster än vrålar om rally…