Vi har varit i Belgien några dagar, där Hemliga morfarn bor. Tåg och flyg och buss – tusen och ett moment för att vi alla fyra skulle kunna ta oss dit.

Jag har den sista tiden känt en ny och större trötthet vissa dagar: man fixar något för familjen hela tiden. Förr när vi besökte svärfar ägnade vi oss med kraft åt promenader, te och ost. Nu är det närmast algoritmiska uträkningar om flaskbehov och sömnbehov och hissbehov och kissbehov som tar all ens uppmärksamhet. En semesterhelg som man verkligen behöver vila upp sig efter. Och, ta-daa, så är det hela tiden nu.

Men därmed inte sagt att det inte var roligt. Karin är ett nöje att resa med, nyfiken som hon är på allt från flygplan till rulltrappor. Och Rakel är just nu i en otroligt mysig ålder när hon ler mot allt och alla och verkligen sprider sol omkring sig i en kö eller vid ett fikabord. På planet – detta var hennes första flighter – sov hon som en spädgris. Karin fick mutgodis för att inte tänka på öronbubblet, och det gick bra det med.

Men som sagt: nu skulle man gärna vila upp sig några dagar…