En vecka borta
Snart ska Hemliga mamman vara bortrest i jobbet i nästan en hel vecka. Jag gjorde samma sak i februari. Jag bävade då, hon bävar nu.
Det var länge att vara borta, det var det, men eftersom schemat var fulltecknat hann jag inte med att sakna familjen så väldigt mycket ändå. Näst sista dagen på resan fick jag ett långt mejl från HM som berättade om hur veckan hade varit, och om Karins olika repliker och frågor. Min favorit hade kommit när hon satt och kollade på Bolibompa i soffan:
“När min pappa kommer får han sitta här bredvid mig. Med sin stora rumpa.”
Själva hemkomsten skedde en eftermiddag, då hela familjen var utomhus och lekte. Karin märkte inte att jag kom förrän jag var ganska nära.
Hon blev ivrig, och ville hoppande och nästan stammande visa vad hon just då gjorde (grävde i grusgången). Först efter någon minut kom hon på att det kunde vara kramläge.
Då, men först då, blev jag som en våt fläck på marken.
Älskar din bok!
Comment by Elin — May 4, 2008 @ 12:25 pm
Jag älskar din kommentar!
Comment by hemligapappan — May 4, 2008 @ 2:14 pm
Det har ju sina fördelar att inte amma. Jag var på fest i 5 timmar (på lillkillens första sovpass innan första natt-amningen) och det tyckte jag var länge.
Förresten appropå din bok: ett uttryck jag verklig gillar är “bebis-fryntlig”. Så ser Linus ofta ut och jag skrattar. Ibland suckar han lite också och ser ut att tänka: “oj oj precis ALLT bebisjobb i den här familjen får man göra själv. Allt bajsande i blöja och sugande och skrikande och gosande. Ingen som hjälper till”.
Comment by MarajaILund — May 5, 2008 @ 11:06 am