Rakel har nu evakuerats från vårt sovrum. Och – alla sover bättre! Tidigare hade hon för vana att vakna vid fem och ligga och snacka lite för sig själv. Då låg jag och försökte söva om henne med nappen, vilket oftast misslyckades eftersom hon ju då märkte att jag var vaken och snarare blev ännu mer sugen på att gå upp. Vi störde alltså varann.

Så testade vi att lyfta in hennes säng i arbetsrummet. Redan andra natten somnade hon om själv, och sov till en stund efter klockan sex, vilket betydde att vi också kunde göra det.

Planen är att Karin och Rakel ska dela barnkammaren några år, men som det är nu är det nog klokast att de får sova i varsitt rum ett tag till.

Den heliga sömnen, varje småbarsförälders stora obsession, går före allt!