Kärleken till Sofia Karlsson
Karin och jag är på väg hem i bilen. Vi har storhandlat. I stereon ligger en skiva med Sofia Karlsson, och jag lyssnar om och om igen på hennes tolkning av ”Spelar för livet”. Sjunger med i den alldeles för höga eller låga tonarten och tänker på min morfar och blir tårögd.
Karin protesterar för en gångs skull inte mot mitt musikval, framför inga Mamma Mu-krav. Hon sitter tyst och lyssnar. Och så frågar hon:
”Varför spelar hon för livet?”
Jag blir lite ställd.
”För att… för att hon tycker att det är det roligaste som finns att spela. Det viktigaste och bästa hon vet. Och då kan man säga att man spelar för livet.”
”Nu spelar hon flöjt”, säger Karin och försöker vissla.
Fint!
Comment by JennyG — May 10, 2008 @ 8:21 am
Nog är den vacker, men du som skåning måste ha hört Peps version av den. Jag njuter var gång av den glädjen som han sjunger ut i sin version med lite back takt, ett måste!
Comment by Gl@d — May 10, 2008 @ 11:50 pm
Oups “baktakt” ska det ju va…
Comment by Gl@d — May 11, 2008 @ 12:01 am
Märkte just att Peps version kom ut 1993, och jag som hade svurit på att det max var för fem år sedan, inte 15 år!
Comment by Gl@d — May 11, 2008 @ 10:25 pm
Visst är hon fantastisk! Inte bara för att hon är min namne… Boken som titeln också skulle kunna referera till blev dock en stor besvikelse för mig.
Comment by Sofia — May 12, 2008 @ 7:59 am
jag verkligen älskar sofia karlsson…trodde d var sällsynt
Comment by callahan — May 16, 2008 @ 12:40 pm
Nej, jag tror att hon har en rätt stor trogen publik.
Comment by hemligapappan — May 16, 2008 @ 1:09 pm