Karins bästa dagiskompis heter också Karin. Personalen skiljer på dem med hjälp av efternamnsinitialen, vilket också kompisen gör – men inte Karin. Hon refererar i stället konsekvent till den andra Karin som ”Andra-Karin”, som om det var ett namn.

På barnkalas för inte så länge sedan utbrast hon med utslagna armar ”Andra-Karin!!!” när dörren gick upp och hon såg att den andra Karin också skulle in på samma partaj. Det är väldigt gulligt. Jag försöker lära henne att Karin också heter Karin, och inte ”Andra-Karin”. Hittills fullständigt utan framgång.