Egentligen är det ju inget svårt att vara pappaledig på morgonen. Då är vi två vuxna och två barn. Det är inte heller svårt mellan nio och elva, för då sover Rakel. Och mellan elva och två är det också lätt, då är det lite mat och lite hushållssysslor och lite lek och kanske något ärende på stan. Lunch med någon kompis kanske. En baggis.

Nej, det är på eftermiddagarna som man verkligen sätts på prov. Vid två hämtar vi Karin på dagis, och då väntar tre eller tre och en halv timme där jag ska hålla två barn på gott humör, se till att de får mellanmål och samtidigt laga middag till familjen.

Ren idrott.

Ofta går vi till det närbelägna salutorget och sätter oss där och äter mellanmål, en medhavd macka eller lite frukt eller i lyxiga fall en varm korv. I extremt lyxiga fall, någon gång i månaden kanske, går vi till ett fik och beställer glass eller en bulle. Karin älskar det, inte bara för den allmänna sockertillförseln, utan också tror jag för den ”vuxna” känslan i det. Att själv få beställa, att sitta ute i den stora världen på en stol som inte är en barnstol och liksom veta att det är läge att anstränga sig lite extra för att inte spilla. Rakel har fått prova glass för första gången. Liksom alldeles tyst. Hänförd.