Varje läggning kallar på sina ritualer. För Karins del innebär det bland mycket annat en märklig liten ramsa som hon upprepar just då vi ska släcka och gå ut. Hon säger ungefär, i snabb följd och utan att vänta på svar:

”Släck inte därute, i morgon kommer jag och killar er på fötterna, sedan kan vi äta frukost och bosta tänderna med tandborste, med tandborste.”

Just så, med tandborsten två gånger.

En gång testade jag att förekomma henne genom att säga ramsan. Hon skrattade och tittade på mig, som efter ett typiskt vanligt bus – och lät bli att säga den själv. Jobbet var ju redan så att säga gjort.