Tack och hej…
Vet ni vad?
Nu är det sommar. Det är dags att stänga den här bloggen, eller rättare sagt sluta uppdatera den. Och den här gången är det för gott.
Jag är totalledsen vid tanken, för jag kommer att sakna alla snälla, kloka och roliga kommentarer från er, all hjälp som jag och vi har fått.
Men Karin är nästan tre nu. Jag för min del känner att det faktiskt finns integritetsskäl att sluta. Det är så många som känner Karin och Rakel i verkligheten som också läser här, och… jag känner instinktivt att jag inte vill längre, för deras skull.
Så… tack alla ni. Tack från barnen också, jag är säker på att de kommer att tycka om att läsa detta när de blir stora och förundras av ert engagemang för dem och för allt som har med barn att göra.
Det kommer ett inlägg till här ovan av praktisk natur, där jag förklarar vad den här bloggen är eller var för något och hur man bokar en läsning och så. Men the rest is history. Tack för tre fantastiska år här, för något av det roligaste jag har fått vara med om i hela mitt liv. Jag kommer att sakna er! Kram!
Tack själv Andreas!
Det har varit roligt att följa er under några år. Jag har känt igen mig i mycket. Hos mig själv och mina små tjejer.
Krama dina tjejer och ha en fin sommar.
/Martin
Comment by Martin — May 29, 2008 @ 6:39 am
Ja tack för en bra blogg, det känns synd att du slutar men samtidigt förstår jag dig. Jag får läsa dig i Sydsvenskan istället.
Comment by MarajaILund — May 29, 2008 @ 8:53 am
Du är så klok, Andreas. Jag kommer också att sakna dina inlägg, men när tiden är inne, då är tiden inne.
Comment by Stellan — May 29, 2008 @ 9:12 am
Kram och tack
Comment by SANDRA — May 29, 2008 @ 10:22 am
Åh, jag kommer sakna dina ord här. Tack för all härlig läsning. Ska heja på dig/er när jag ser er på stan.
Lycka till med alla dina tjejer.
/Who
Comment by Who — May 29, 2008 @ 10:29 am
Tack själv för all rolig läsning! Har inga barn själv, än, men dina upplevelser har fått mig att ännu mer se fram emot att skaffa!
Comment by Ida — May 29, 2008 @ 11:40 am
åh, nej, mitt hjärta, aj! :CCC
tack för att du visade att det finns goda pappor där ute.
Comment by Sus! — May 29, 2008 @ 11:56 am
ledsamt. fast förståeligt, tänk om alla kunde resonera så klokt.
Comment by Sanna — May 29, 2008 @ 2:03 pm
Tack!!
Comment by Britta — May 29, 2008 @ 3:17 pm
Tack och bock!
Comment by C — May 29, 2008 @ 5:23 pm
Tack själv. Dina underbara beskrivningar av livet med Karin och Rakel är underbara och jag kommer att sakna att inte få läsa flera.
Comment by Bonita — May 29, 2008 @ 6:33 pm
Okej, helt förståeligt. Jag tillhör en av dem som läst hela tiden men inte kommenterat förrän nu. Tack för att du delat med dig av kärleken till dina barn! Du kan det där med ord.
Comment by kvartsliv — May 29, 2008 @ 7:30 pm
Tack för fantastisk läsning och jag tror du har rätt i att flickorna kommer att uppskatta detta när de blir äldre. Fortsätter förstås att läsa dig på annat håll.
Comment by Malin — May 29, 2008 @ 7:51 pm
Tack för tiden som varit - ha det underbart med framtiden!
Comment by Michis — May 29, 2008 @ 8:17 pm
Tack för många skratt och igenkännanden !
Lycka till med fortsättningen…
Kia
Comment by www.midnightlightarabian.se — May 30, 2008 @ 5:16 am
Puss å kram!
Comment by JennyG — May 30, 2008 @ 8:59 am
Då var det slutligen dags, vad jag kommer att sakna denna sajt. Hör av dig om du kommer till Stockholm…
Comment by Gl@d — May 30, 2008 @ 9:40 pm
Din blogg var den första bloggen jag började läsa sen jag hört talas om den “hemliga pappan”. Nu är jag helt fast i bloggträsket och följer din och massa andra bloggar flitigt! Tyvärr kommer jag bara få följa de andra bloggarna i fortsättningen men tack för den här tiden och lycka till!
Comment by Evis — May 30, 2008 @ 11:31 pm
Tror inte att jag nånsin kommenterat tidigare… Men nu är det dags! Så tack till Karin och Rakel för att ni låtit pappa (och mamma) berätta glada, ledsna, underbara, ja alla möjliga känslosamma minnen och upplevelser! Tack även till HP och HM för att ni delat med er!!!
Comment by Linda — May 31, 2008 @ 2:16 am